Lägg till

Calle-bus!

Ni mina vänner kanske undrar hur det står till. Jag har åkt på feber och sitter just nu med ett dunkade huvud. Det känns ungefär som att jag har ett hjärta i huvudet som pumpar. Dunk, dunk. Och mormor har jag i åtanke, självklart.

Ändå sitter jag här framför datorn när jag bör sova. Men om det skett något under dagen som man vill få nerskrivet kan man inte låta bli att göra det jag gör just nu, blogga.

Jag var förbi en sväng på jobbet idag, mamma behövde ha någon som skötte butiken medan hon var på lunch. Väl där brukar jag alltid gå och kolla om vi fått några söta kaninungar så jag trallade direkt till djurrummet. Jag får syn på en söt liiiten dvärghamster, inte större än en tumme. Vit var den också. Så där står jag och pratar med den som om det vore en bebis ”hej lilla du, -gör pussljud med munnen-”. PLÖTSLIGT hör jag flaxljud och en fågel sätter sig på mitt huvud! Jag kastar mig bakåt och slår bort fågeln med armen. Ren reflex. VI HAR JU INGA FÅGLAR, tänkte jag och första tanken var att det var en duva som flugit in i butiken. Då ser jag en nymfparakit och tänker ”HUR I HELVETE HAR DEN KOMMIT HIT”. (Vi har inte haft fåglar på två år tror jag). Så jag springer därifrån och ringer mamma. Hon berättar att den flugit in på en tjejs balkong och sedan hade hon kommit och lämnat in den. Den heter Calle och är jättetam, får flyga runt lös i butiken(!) och är allmänt charmig.
Sen förlät jag Calle för mitt utbrott och han satte sig på min axel. Nu är vi bästa vänner. Han och jag.

Här sitter lilla Calle på min axel. Snygg tuppkam va?!

Sen brukar han chilla på kassa-datorn. När det kommer kunder busvisslar han och säger ”goddag goddag” och pickar med näbben på skärmen.

Världens bästa maskot!

Sen kom den här lilla saken på besök, trollet! Ja, hon heter så. Tuffaste mini-hunden jag känner.

Lite komiskt att fågeln heter Calle. Jag får helt enkelt nöja mig med Calle-bus tills den riktiga, mänskliga Calle kommer hem!  :)