Lägg till

Marley and me och Tella

Har just kollat på Marley and me. Till en början hände det inte så mycket, handlade om en fru och en man som successiv skaffade sig en stor familj. Slutet är bäst, men sorgligt. Det är då man inser hur bra dem har haft det, all lycka som Marley gav dem utan att dem var medvetna om det. Marley är alltså en hund.

Jag grät i slutet. Tänkte på livet. Hur fint det är med familjeliv ändå. Jag tänkte också på min hund Tella som är åtta och ett halvt år gammal. Det är en rottweiler-tik. Hon bor inte hos oss då hon har dåliga höfter och stela leder. Hon är med morfar och lever pensionärlivet. Chillar dag ut och dag in. Behöver varken tänka på det ena eller andra. Varje dag får hon medicin för sin trötta kropp. Smärtstillande. Det låter kanske dumt men hon är pigg i psyket så än så länge tycker vi att det är värt det. Hoppas att jag får fira hennes tioårsdag. Hoppas att hon vill leva på denna planhalva jorden ett tag till. Jag känner att jag vill, nästan måste spendera mer tid med den här hunden. Hon och jag har umgåtts så mycket i mina & hennes dagar och jag har väldigt fina minnen med Tella. Ni rörstår vart jag vill komma. Man vill inte mista någon innan man har hunnit säga adjö. Man vill göra roliga saker med henne. Bara hon och jag. 

 Hunden är människans bästa vän. Den offrar allt för dig, den skulle till och med dö för dig. Läste ni om brandolyckan på tal om hundar. Det började brinna i en lägenhet där en 15-åring låg och sov. Hon hade dött om inte hunden hade väckt henne. 

Ge hunden ditt hjärta och den ger dig sitt.