Posted: oktober 10, 2009 at 1:02 e m
Det vaknar jag av att mamma säger argt och smäller igen ytterdörren.
- Vad har hänt? frågar jag
- Det är någon j*vel som har tagit min tvättid!
- Nej men inte igen!
- Jo, personen har skrivit över mitt namn på listan!
- Haha va? Skrivit över?
-Ja! Skrivit sitt namn på mitt!
- Men herregud…
- Ja, att folk inte kan visa lite hänsyn.
- Vadå så nu blir inget tvättat?
- Jodå! Jag tog ut hennes tvätt ur maskinerna och lade dem i en vagn. Så nu står det där och rinner!
- Haha bra mamma!
- Men hon hade satt lås på torkrummet så jag skrev en lapp ”Du kan ju inte bara ta min tvättid sådär rakt av, jag hoppas att du tagit ur dina kläder från torkrummet tills mina maskiner är klara!”
- Okej men det löser sig säkert, haha vilka idioter vi bor med!
Det här är inte första gången något sådant händer. Folk har ingen respekt. Jag minns när mamma var tvungen att såga upp ett lås (med hjälp av en annan granne), slänga ut tvätten på golvet och som grädden på moset lade dem det trasiga låset på tvätthögen. Det tyckte jag var bra gjort.
Det första jag ska kolla när jag flyttar hemifrån är att det finns tillgång till tvättmaskin, i lägenheten alltså. Detta känns ju ganska onödigt.
Posted: oktober 10, 2009 at 5:35 f m
Jag brukar inte läsa hennes blogg. Det får ni inte tro. Men vad gör man om man gjort allt man kan göra på internet. Jo man kollar in sådana skitbloggar som ”kissies”. Alla vet att Kissie är en provocerande sate. Hon vet att det lockar läsare. Det är fult men ett smart sätt att bli stor på. Men när jag läste detta inlägg slog det mig att jag aldrig mer kommer att besöka hennes blogg igen. Aldrig mer. Nu har hon gått över gränsen. Och det med råge. Jag undrar vart somliga är på väg ibland. Tur att det bara är en bloggvärld och inte den reala.
http://kissies.se/2009/october/overlappen-ska-vara-storre.html#comment
Posted: oktober 10, 2009 at 1:31 f m
Shit vilket blogghumör jag var på i kväll då! Woho!
Idag var jag hos optikern. Jag har usel syn. Jag kan inte leva utan linser. Jag skulle inte se vad jag skrev nu om jag satt på ett normalt avstånd. Idag upptäckte min optiker att jag hade astigmatisk syn vilket innebär att objekt på korta och långa avstånd uppfattas som diffusa (som betyder att de är utsträckta och saknar väldefinierade gränser). Min och optikerns dialog:
- Ser du bättre med den här eller den här? (testar två olika styrkor)
- Den andra.
- Den eller den?
- Den andra.
- Den första eller andra?
- Den andra, igen. Hehe.
- Lilla vännen, du är astigmatisk…
- Vad innebär det?! Aldrig hört talas om.
Så förklarade hon.
Sen när vi kom till kassan sa hon att det här kommer att bli lite dyrare än dem vanliga linserna.
Okej. Svarade jag.
1300 kr för 90 par.
Oj, de tidigare kostade väl 700?
Ja, svarade hon.
Det är verkligen inte roligt det här med linser. Tänk om några år när jag måste betala dem själv. Herregud. 1300 kr kan man göra så mycket roligare saker för än att köpa linser!
Jag menar, hörselskadade får sina hjälpemedel gratis. Visserligen är det inte lika vanligt, men man tycker att skatten ska täcka sådant med tanke på att en av tre svenskar har synfel. Aja. Det är väl bara att gilla läget!
Posted: oktober 10, 2009 at 1:07 f m
Jag kan inte låta bli att publicera den här hunden! Han är den mest otroliga hund jag träffat. Allt han gör, alla skratt han framkallar. Han skulle kunna medverka i ”america funniest home videos” hundra gånger om. I kväll t. ex. Jag och mamma har haft en myskväll framför tv:n och jag har ätit godis. Äter alltid typ fem bitar sen vill jag inte ha mer. Så skålen står på vardagsrumsbordet. Jag går in i mitt rum. Kollar mailen, bloggar lite och så. Då hör jag något. Det låter som att någon rör om i godisskålen och det liksom klingar mot stenbordet. Mamma ligger ju och sover och Alex är på sitt rum. Jag går ut och kollar vad som försiggår och ser att hunden står i högsta hugg med godisskålen. ”AJAX!!!” utbrast jag. Han ryckte till och gick och gick därifrån, skämdes lite. Han vet att han måste hålla tassarna borta från bordet. Jag står där och skrattar lite. ”Knäppa hund” tänker jag. Och så harklar han till och ”spottar” ut något. Inte en godis. Utan pappret från en godis. Jag tar en närmare titt och ser att det är pappret från en kola som fastnat i halsen på honom. Haha…
Hoppas kolan smakade bra Ajax!
På golvet, mellan tassarna ser ni pappret som han hostade upp!
Update!
X antal timmar senare går jag ut i vardagsrummet igen. Det ser ut som att ett litet barn levt rövare men det stämmer ju inte. Och jag tror inte att mamma, den mest pedanta människan på denna jord, skulle stöka ner frivilligt. Så det måste vara Ajax.
Det ligger en sönderriven tidning utspridd på golvet. Ett vinglas på golvet (som tidigare stod på bordet). Alla hans leksaker ligger överallt förutom i hans leksakslåda. Ett upptrasslat garnnystan m.m. Så tittar jag mot Ajax hörna och får syn på denna skönhet:
Jag är glad att inte jag ser ut sådär när jag sover. Och jag är glad att det är mamma som kommer att få städa efter honom eftersom det var hon som köpte honom. Han är som ett barn. Leker och stökar ner. Somnar.
Jag vet inte varför men det är mycket skönare att blogga om kvällarna än på dagarna.
Posted: oktober 10, 2009 at 12:46 f m
Om jag tar kort på mig med svart/vit effekt så ser mitt hår svart ut. Jag vet inte riktigt men jag tycker att det ser j*vligt bra ut. Får se, ska göra det lite mörkare på söndag eftersom det här bara var en toning.
Posted: oktober 10, 2009 at 12:14 f m
Många gånger kan jag sitta och fundera över det här med helger. Varför folk har en sådan besatthet av att göra något. Det funkar alltså inte att sitta hemma en fredagskväll. Inte lördagskvällen heller för den delen. Om man tänker på hur de flesta lever sina studentliv med mycket plugg, kanske håller du på med någon sport eller dylikt och allt detta tär på oss. Många, inte alla, verkligen inte, nu drar jag inte alla över en kant men hur orkar folk festa onsdag, fredag och lördag? Hur är detta möjligt?
Visserligen är det superkul att festa, det kan jag inte förneka. Alla som mår bra och är pigga en söndag inklusive måndag, räck upp en hand!
Jag vet att ingen av er räckte upp en hand nu. Haha. Om vi säger så här. Tänk er att ni festar en gång i veckan. Skulle inte den fredagen eller lördag vara riktigt efterlängtad? Skulle inte du längta efter det sjukt mycket? Man väntar faktiskt aldrig för länge på någonting gott. Glöm inte det! Ta hand om er, gör något av er ungdom, festa inte bort den för i h*lvte. Den ska vara till grund för era liv. Det är nu ni ska visa framfötterna. Come on!
Have a nice weekend everyone!
Hemligheten bakom fin hy. Rök inte, drick inte ofta och i stora mängder (torkar ut), träna och ta han om den så klart!
Posted: oktober 9, 2009 at 7:17 f m
Älvsjömässan here we come. UF-kick off. Ses där alla små entreprenörer!
Posted: oktober 9, 2009 at 12:52 f m
Så heter min hund! Ganska snyggt faktiskt.
Jag visste att han skulle bli en Ravelli en vacker dag!
Duktig Ravelli!
Här snackar vi monster-tass! Den är lika bred som min fot…
Posted: oktober 8, 2009 at 9:38 e m
Som jag nämnt tidigare i bloggen så brukar jag ofta cykla till skolan. Jag hatar folk som struntar i miljön och sitter och gasar på i sina bilar. (läs: skämt). Hehe.
Nej men precis som i bil/buss & mc-trafiken gäller regler om hur man ska köra. Det finns nog inget värre än när man kommer cyklandes i hög fart och så går det (ursäkta) en kärring mitt i cykelvägen, fast det klar och tydligt finns skyltar och markeringar som visar att på vänster sida går man och på höger sida cyklar man. Då måste man alltså sakta ned farten och plinga så att denne person flyttar sig ur vägen! Jag hade alltså sparat tid om personen i fråga gått på rätt sida från början och jag sluppit bromsat ned. En till grej är när man går och en cyklist vill cykla förbi (om vägen är smal). Istället för att cyklisten plingar så rullar dem förbi i värdens fart och nästan snuddar vid en. Så suckar dem irriterat för att man gått i deras väg. Men PLINGA då för i helvete så flyttar jag på mig. Väldigt enkelt.
Jag har ett levade exempel av detta faktum. Nämligen mig själv. Sommar 2005 eller 2006 kanske, jag går på långholmen, går över bron. Det finns en cykelväg och en gångväg. Jag går på gångvägen. Så kommer det en cyklist i full rulle och kör in i min arm med styret. Kvinnan (cyklisten) stannar inte utan fortsätter pinna på. Jag fick ett blåmärke och ett sår som prydde min arm i ca två månader. Nu har jag ett stort ärr kvar. Vilka människor det finns. P.i.n.s.a.m.m.a. är vad dem är.
Posted: oktober 7, 2009 at 11:29 e m
Glada Hannah har drabbats av deppsjukan. Alltså jag är inte deppig… eller jo det är jag. Och jag vet varför. Det är det som är så skönt med att vara tjej. Vi får vara deppiga en vecka i månaden utan att behöva fundera på varför. Man känner sig nere och tänker ”vad är det för vecka nu, när var den här sist, varför är mitt humör som en berg & dalbana”. Då slår det en. ”JAHA! Nu är jag med i svängarna, fröken röd dyker ju upp när som helst!”. Kul! Då vet man att man är frisk och allt är som det ska. Haha. Sorry killar, jag vet att ni hatar det här. Det gör vi tjejer också. Men ni kommer inte undan! Inte vi heller. Puss på er!
Nu är jag inte deppig längre.
