Posted: oktober 22, 2009 at 5:59 e m
Jag fick feber bara av att höra ditt namn … FEBER!
Nej men jag har feber, ont i halsen och allt vad det innebär, det är så synd om mig…
Tänkte trycka på paus-knappen och gå och lägga mig, kolla film och dricka något varmt. Ni får ha överseende med det tills vidare! Kramiz
Posted: oktober 21, 2009 at 11:07 e m
Ni mina vänner kanske undrar hur det står till. Jag har åkt på feber och sitter just nu med ett dunkade huvud. Det känns ungefär som att jag har ett hjärta i huvudet som pumpar. Dunk, dunk. Och mormor har jag i åtanke, självklart.
Ändå sitter jag här framför datorn när jag bör sova. Men om det skett något under dagen som man vill få nerskrivet kan man inte låta bli att göra det jag gör just nu, blogga.
Jag var förbi en sväng på jobbet idag, mamma behövde ha någon som skötte butiken medan hon var på lunch. Väl där brukar jag alltid gå och kolla om vi fått några söta kaninungar så jag trallade direkt till djurrummet. Jag får syn på en söt liiiten dvärghamster, inte större än en tumme. Vit var den också. Så där står jag och pratar med den som om det vore en bebis ”hej lilla du, -gör pussljud med munnen-”. PLÖTSLIGT hör jag flaxljud och en fågel sätter sig på mitt huvud! Jag kastar mig bakåt och slår bort fågeln med armen. Ren reflex. VI HAR JU INGA FÅGLAR, tänkte jag och första tanken var att det var en duva som flugit in i butiken. Då ser jag en nymfparakit och tänker ”HUR I HELVETE HAR DEN KOMMIT HIT”. (Vi har inte haft fåglar på två år tror jag). Så jag springer därifrån och ringer mamma. Hon berättar att den flugit in på en tjejs balkong och sedan hade hon kommit och lämnat in den. Den heter Calle och är jättetam, får flyga runt lös i butiken(!) och är allmänt charmig.
Sen förlät jag Calle för mitt utbrott och han satte sig på min axel. Nu är vi bästa vänner. Han och jag.
Här sitter lilla Calle på min axel. Snygg tuppkam va?!

Sen brukar han chilla på kassa-datorn. När det kommer kunder busvisslar han och säger ”goddag goddag” och pickar med näbben på skärmen.
Världens bästa maskot!
Sen kom den här lilla saken på besök, trollet! Ja, hon heter så. Tuffaste mini-hunden jag känner.
Lite komiskt att fågeln heter Calle. Jag får helt enkelt nöja mig med Calle-bus tills den riktiga, mänskliga Calle kommer hem! :)
Posted: oktober 21, 2009 at 12:20 e m
Jag ska berätta lite mer för er. Jag anser inte att det är något att hålla för sig själv. För precis som allt annat jobbigt så är det bättre att prata av sig. Min mormor har fått beskedet att hon har bröstcancer. Vi vet dock inte hur illa det är. D.v.s om den är elakartad eller godartad. Tumören alltså. Om en vecka eller två ska hon opereras. Ni har säkert hört reklamen på spotify ”Var nionde kvinna kommer att få beskedet att hon har bröstcancer”. Igår fick min mormor det. Hur hemskt är inte det? Min mormor betyder sjukt mycket för mig.
Min mamma och jag är starka kvinnor. Vi ser på det här som en utmaning för alla. Jag grät inte en droppe igår. Inte för att jag är kall utan för att det inte är över. Mormor är inte död. Hon kan klara det här. Om hon är stark och har viljan. Vi ska finnas här som stöd, inte som ledsna gråtandes barn/barnbarn. Precis som rubriken lyder kommer jag att tänka.
Mormor ville inte berätta för oss först. Vi fick dra ut det från henne. Hon vill inte att vi ska vara oroliga. Då tänker jag såhär, det mormor vill är att vi inte ska ge upp våra liv för att hon är sjuk. Då tänker vi inte göra det heller. Vi kommer leva som vanligt men samtidigt ha mormor i åtanke så klart. Vi klarar det här!
Posted: oktober 20, 2009 at 9:05 e m
Jag är helt tom… För ungefär 10 minuter sedan fick jag reda på att en släkting förmodligen har fått cancer. Det är inget jag vill prata om här på bloggen som det ser ut just nu.
Jag ska prata med mamma nu och jag återkommer när jag orkar. Kram på er!
Posted: oktober 20, 2009 at 1:54 e m
Jag har börjat ta med datorn varje tisdag nu, så att man kan blogga lite, spela lite och ta bilder så klart! ;) Känner att det är ett ganska bra tidsfördriv det här med dator. Medan dem andra pluggar matte B sitter jag med datorn som ett litet geek.
På lektioner pluggar man – på raster ska man lufta hjärnan!
Fick ett tips av Sofie att man ska ligga så här om man vill bli vig, undra om det funkar…
Man kan tro att Pärdis blick är tillgjord men så förvånad blev hon faktiskt av kameraeffekterna ;)
Sen hade vi roligt! Kolla vilken weird mun och vilka mystiska ögon!
Tack för fingret Sofia…
Mina sötnosar Josefin & Sofia
Sen kom Maria och bjöd oss på gifflar!
Vem är den mystiske damen i bakrunden?
ɐıɟos :ɹɐʌs

Posted: oktober 20, 2009 at 6:37 f m
Jag är vaken! JAG ÄR VAKEN! Åh vad glad jag är, om en timme ska jag cykla till skolan och ha spanskaläxförhör…
Vet ni hur jag kom upp så här tidigt? Jag lade mobilen på andra sidan rummet, haha det kändes som att jag flög upp. Första ”vakna” tanken var: ”Vem f*n ringer nu?!?!?” sen slog det mig att det var morgon, inte natt ^^
Posted: oktober 20, 2009 at 12:14 f m
Igår när jag hade en ansiktsmask i fejan så slog det mig ”så här ska jag se ut på halloween”…

Posted: oktober 19, 2009 at 8:33 e m
Everything will be okay,
in the end.
If it’s not okay,
it’s not the end.
Posted: oktober 19, 2009 at 6:31 e m
Många gånger har jag fått frågan; ”Men Hannah du som är så snygg har väl inga bekymmer?”. Då tänker jag: Varför kändes den där frågan obehaglig? Jo för att den baseras på en så ytlig grund att det bara skriker om det. Jag gillar inte att skryta eller bete mig divigt på något sätt men om jag skulle säga att jag var ful så skulle jag ljuga. Jag ser bra ut och visst, det ska jag vara glad för. I dagens samhälle verkar många bygga sina själförtroenden på dess utseenden. ”Ser man inte ba ut, då duger man inte. Ser man bra ut, då lyckas man.” Jag tycker att det är så fel det kan bli. Om ni frågar mig så känner jag mig inte stolt över mig själv för att någon ger en komplimang som kopplar till mitt yttre. Utan jag tackar bara och sen är det inget mer med det. Jag blir väldigt glad om någon berömmer mig för t ex en bra redovisning, något personligt (t ex. jordnära, trevlig o.s.v) eller för något bra jag har gjort som gynnar mig själv men också andra i längden. Något som har en avgörande betydelse för framtiden. Jag har också fått höra meningar som liknar denna ”men om man ser bra ut kan man bli modell, då spelar det ingen roll hur det går i skolan”, nu vill jag bara skratta, eller kanske gråta? För det första: Ser man bra ut, ja då kan man tjäna pengar och få publicitet i kanske 10 år. Sen då? Alla blir gamla och gråa. Man måste bygga upp en stabil grund som man kan ha nytta av senare i livet.
Det jag vill komma fram till är följande:
Det som finns på utsidan är bara ett skal. Det som kommer från insidan är det som spelar någon roll. Du får inte ett mvg i matte bara för att du ser bra ut.
Posted: oktober 19, 2009 at 3:24 e m
Ja hör ni, nu är det måndag och de flesta är back in business. Alla utom jag(?) Varför lyckas alltid jag? Jag som intalat mig själv att jag ska skärpa mig. Jag vaknade alltså för lite mer än en timme sen. Jag höll, som klassiskt, mobilen i handen och den digitla klockan visar 13:49. TRETTONFYRTIONIO. Jag ställde klockan på 07:00. Vad hände egentligen? Varför har inte pappa väckt mig? Jag gissar att det inte är hans ansvar längre. Jag går ju trots allt på gymnasiet och fyller 18 om nio månader.
1: Jag ska börja gå och lägga mig i tid.
2: Jag ska byta alarmsignal.
3: Jag säger inte bara det här för att det låter bra.
Men så slår det mig att det är lov om fyra dagar. Då kommer jag vända på dygnet igen. Ska man satsa ”all in” som alla säger och köra efter lovet? En sak är i alla fall säker, jag ska försöka dessa resterande fyra dagarna. Det är det viktiga. Sen om man inte lyckas är det inte hela världen.
Vet ni en sak? Att… Ni är jättedåliga på att kommentera!
Kan ni inte bara göra ett undantag för den här gången och ge mig lite tips på vad man kan göra i min sits? Vaken på natten, dåsig på dagen. That’s all. Kram på er underbara läsare!